Resan
På tunnelbanestationen.
En trängsel bland plakat
i ett stirrande dött ljus.
Tåget kom och hämtade
ansikten och portföljer.
Mörkret nästa. Vi satt
som stoder i vagnarna
som halades i hålorna.
Tvång, drömmar, tvång.
På stationer under havsnivån
sålde man mörkrets nyheter.
Folk, var i rörelse, sorgset,
tyst under urtavlorna.
Tåget förde med sig
ytterkläder och själar.
Blickar i alla riktningar
på resan genom berget.
Ingen förändring ännu.
Men närmare ytan började
frihetens humlor surra.
Vi steg ur jorden.
Landet slog med vingarna
en gång och allt blev stilla
under oss, vidsträckt och grönt.
Sädesax blåste in
över perrongerna.
Slutstationen! Jag följde
med bortom slutstationen.
Hur många var med? Fyra,
fem, knappast flera.
Hus, vägar, skyar,
blå fjärdar, berg
öppnade sina fönster
